Den vediska astrologin är urgammal, mycket äldre än bruket av djurkretsen, zodiaken, som kom till Indien först ett par hundra år före år noll. Mycket talar för att adityorna innan dess fyllde samma funktion som zodiaken, vilket är det bruk som Ernst Wilhelm och andra astrologer är i färd med att återupptäcka.

Var och en av adityorna är en solgud och som sådan en aspekt av den gudomliga kärleken. De turas om att färdas över himlen i sin vagn, och i sitt sällskap har de var och en sex väsen knutna till de andra himlakropparna. De har till uppgift att hålla solvagnen i rörelse, eller från ett psykologiskt perspektiv: att hålla vårt liv i rörelse, på vår väg mot allt större känslomässig och andlig mognad. Mot större medvetande. När vi stöter på ett eller annat hinder i vår psykologi får vi genom att studera planeterna i just den adityan, i det huset och i det planetära sällskap i vilket det befinner sig reda på hur solvagnen kan frigöras igen och vår livsresa fortsätta i harmoni och mot större sanning och frihet.